Ååå....:( De är lite halvjobbigt med maten och ätandet nu. Är man lite fuckt up i övrigt så kommer gjärna ätstörningstankar tillbaka också. Som ni kankse vet..eller inte vet så hade jag ätstörningar mellan 9:an och 1:an i gymnasiet. Sedan "lärde jag mig äta" var ganska runt och tung under graviditeterna och nu och känns det bajs i gen. :( Det är fruktansvärt jobbigt. Också att skriva om det. Men om ni märker att jag är lite för matfixerad så är det därför. Jag vill orka med studierna i höst, Jag vill orka med denna sommar med träning och samvaro med barnen nu de 6 veckor de är hemma. Då får jag inte krångla för mkt med maten. Jävla liv. Fan. Blir både arg och ledsen.