Hittade en text som berörde och gick in under huden på mig när det kommer till mitt eget sätt att tänka kring mina barn. Hur vi kan ge de aktning för naturen och trygghet. Just nu studerar jag utomhuspedagogik och värdet av natuen och dess möjligheter färgar en del av min vardag just nu.Tyckte texten var så vacker så jag väljer att dela med mig av den här.

-

Jag har alltid varit omgiven av starka kvinnor med ett inre lugn och sanna värderingar. En mor från paradiset är min mamma. Hon har gett mig de starka trädgårdsminnen som jag bär närmast mitt hjärta. När jag var liten flicka tog hon mig med ut till de vilda blomsterängarna. Där plockade hon de ljuvligaste ängsblommor i allsköns blandningar. Blåklockor, prästkragar, lupiner, gräs och veteax som hon satte i en mjölkkanna i vindstrappans fönster.

Jag sneglade alltid avundsjukt på hennes blomsterbindningar och minns mina egna ihopkrafsade försök med vånda. Nu som vuxen gläds jag ändå åt våra kvällspromenader i guldgult skärgårdsljus. Jag minns att jag satt utanför ladan och letade fyrklöver, medan jag hörde hennes handslag med vävstolen. Närheten av min mor var påtaglig och jag kan framkalla lusten och känslan av trygghet än i dag.

Lusten att vilja dela naturens gåvor med sina barn är en livsmening. På min födelsedag är det tradition att jag får luktärter i ljuvliga pasteller av min mor. Jag tröttnar aldrig och skulle bli outgrundligt besviken om hon glömde. Min mor är en gåva, en längtan, en hyllning till livet.

Victoria Skoglund, Sköna hems trädgårdsexpert.

Hittas här.