Var hos en läkare på en ny vårdcentral i dag. Utgick från ett långt brev jag skrivit med den problematik vi haft med Molly sen hon föddes. Hennes rädslor, känslighet, förskolebytet, panikångesten, svårigheter, ilska och hennes utbrott och hur kvällarna är. Enligt läkaren så visade hon tecken på asbergers syndrom och vi ska nu utreda henne hos habiliteringen om en månad. Under dessa veckor ska vi också ge henne en mild medecin kvällstid för att få henne att kunna varva ner. Är så himla skönt att bli tagen på allvar. Nu vet vi äntligen att det kankse beror på en diagnos när hon har svårt att avsluta saker utan at börja slåss eller gå i spinn, Går i taket för ett nej och blir fixerad vid olika saker.
Ska börja nattnigen nu snart och vi får väl se hur det går. Det jag känner i nuläget är iaf att de kan vara skönt att få en diagnos så man äntligen kan börja skilja Molly från hennes beteende. De är inte HON som är jobbig de är Asbergers som är det. Min älskade lilla skruttbus ♥ I morgon går vi rond 2 med Linneas kalas. Förra veckan va en kompis sjuk så vi sköt fram det. Ska när jag nattat barn baka en liten tårtbotten och sen har vi ett enkelt kalas utan krav annat än små godispåsar och fiskdamm i morgon. Ska göra lite popcorn och så får Linnea och hennes två kompisar som ska komma bara leka och busa i ett par timmar och umgås som bara 5 åringar vill göra. Kankse dansa lite disco eller rita och måla? Tänker iaf äta tårta och dricka kaffe kankse får sällskap av nån trevlig förälder. (som jag inte träffat förr) känns läskigt för den lätt sociofobiska delen av mig säger nej nej farligt läskigt men de ska nog gå bra! :)