Jag lovar när jag blir äldre kommer jag vara en crazycatlady i dreadlocks som bor i ett gammalt skumt hus typ en ombyggd tågstation eller något nånstans i vildmarken och kommer odla massa och ha massa flummiga djur.

Ååå....:( De är lite halvjobbigt med maten och ätandet nu. Är man lite fuckt up i övrigt så kommer gjärna ätstörningstankar tillbaka också. Som ni kankse vet..eller inte vet så hade jag ätstörningar mellan 9:an och 1:an i gymnasiet. Sedan "lärde jag mig äta" var ganska runt och tung under graviditeterna och nu och känns det bajs i gen. :( Det är fruktansvärt jobbigt. Också att skriva om det. Men om ni märker att jag är lite för matfixerad så är det därför. Jag vill orka med studierna i höst, Jag vill orka med denna sommar med träning och samvaro med barnen nu de 6 veckor de är hemma. Då får jag inte krångla för mkt med maten. Jävla liv. Fan. Blir både arg och ledsen.

--- My heart it quiet. Everything is hidden beniath thick walls of emptyness and fear. The mouth speak but my heart is quiet. ---

Jag är så tacksam för mina två friska och glada barn. Tacksam över den svenska sommaren som värmer med sitt solsken och milda vindar. Glad över att jag kan känna alla dofter och se alla vackra färger. höra mina barns röst och höra fåglarna sjunga. Jag är så glad för att jag kan röra mig hoppa, springa och känna gräset under mina bara fötter. Jag är så glad jag kan känna alla underbara smaker. Glad jag har en säng, tak över huvudet. Slipper frysa om nätterna, slipper vara hungrig. Jag är glad för mina tre mysiga husdjur. Jag är glad jag kan känna kärlek och längtan. Som drömmar och förhoppningar.

 

Tacksam för mitt liv jag får leva.

Tack.

♥

Att hugga i sten tala i tungor ställa tiden rätt och vara rätt och slätt att vara vanlig ordinär och sig själv. Att hela tiden vara tillgänglig medveten och till förfogande att vara din ditt och allas. Sitt eget faller bort. Man blir en del av allt annat. Man glömmer så lätt. Vem är jag, är jag i olag? Hur är det att glömma sorgen och inte vara svag?

Jag är en lila blomma som borde vara svart. Jag är de döda kronbladen som faller i gyttja och dy. Lagd över tusen och åter tusen år i djupa sprickor i skogens kalla mörker. jag är den klagosång med den strimma hopp du letar efter. Som den blänkande fågelns vaggande visa i skymmningen mot nya björklöv och en doftande jord. Som solens nedåtgående stilla längtande ljus. Längtar efter natten. Att få vila till slut.

Det här vet du inte om
Men jag väntar på dig
Jag bidar tiden och det kommer ta tid
Jag har inte sagt något än
Men jag väntar, väntar

det är nåt med dig
Som att komma hem
Första gången ja, du sa hej
Det är så logiskt alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu

Alltså jag får tokspel. Eller iaf ett tyst inåtvänt tokspel nu för jag orkar inte säga åt nå barn mer eller låta mer irriterad. Resultat av dagens hemmavarande barn är påskgodis i typ hela vardagsrummet, alla sängkläder inklusive bäddmadrasser på golvet, leksaker på hela rumsgolvet i deras rum, tre blöta handdukar de rev ner i badkaret när de skulle bada. Samt att de S-K-R-I-K-E-R när de pratar..non stop. Slåss, trotsar, tjurar, inte lyssnar.....ja listan kan göras lång. Detta plus den kvinnliga roliga veckan och antibiotika för en hudinfektion och en kvarhängande förkylning har gjort att ja ser ut som en deg i ansiktet med påsar under ögonen. Jag går konstant och svettas..ja vet too muth info men ja känner mig så galet lättirriterad och tillpåköpet FUL.

Så nu har jag fått skriva av mig iaf. Kankse blir bättre. Jag vill bara få en hel natts sömmn. Jag orkar inte ens med denhär festhetsen de är under påskhelgen. Festa,brännboll blablabla...släktmiddagar hit och dit. Vill BARA HA TYST OCH LUNGT. Funderar på att SJÄLV åka till sommarstället med hunden som sällskap och sova ensam i stugan så jag får njuta av total tystnad och lugn nån dag här framöver.

Let us hope we will keep on rocking

Keep on smiling

change the past

always looking foreward

Do beautiful things together

Tysta tankar

Inget händer

Våren är här

allt borde vara underbart

Känner återigen lust att bara lägga ner bloggskiten. Har verkligen inget roligt att skriva, vårt hem är ett kaos av grejer jag försöker få ner i källaren. Har inte hunnit köpa våra nya möbler än så jag vill inte fota nått o lägga upp i bloggen för allt känns bara skabbigt fattigt och fult. Våra sängar har inte ens ben liksom hallå.

Vår soffa som ja håller på att bygga blev skrattat åt av en som jag trodde förstog mig. Är lycklig för den har inte kostat mit något hittils förutom överdragen. Och JA de är en facking soffa men ingen som man köper färdig. Denna soffa lägger jag ner tid energi och kärlek i. Den är bred fet och kommer bli fin som fan när den är klar vilket den blir allteftersom.

Aja. Känns tråkigt å blogga. Vet inte vad jag ska skriva förutom att livet är en enda snurr. Barn o pengar o mat o ute o inne och fram coh tillbaka. Ont i magen och i huvudet har jag haft hela dagen. Uschans :/ Snart ska man iaf krypa i hop bland sina stora soffkuddar och inta lite gott The och ta en eftersläntrande kantarellmacka. Sådeså. Lite Big brother på det också sen hopp i säng. Kankse en film med darling också! Se klart Harry Potter borde vi göra.

I morgon blir de nog iaf lite foton i bloggen för det blir en dag ute i naturen. Härligt iaf :)

Nu till detdär jag funderat länge på. Hobbys. Svärmor tyckte när jag klagade på sambon att han skulle bort och rollspela (som är hans fritidssysselsättning) att jag borde skaffa mig en hobby så jag kommer ut utan barnen och gör något. Seriöst jag blir lite fundersam. Hobby....vad är en hobby. Är en hobby nödvändigtvis ett intresse? Då är min hobby fotografering. Men de är lite svårt att genomföra kvällstid i mörkret. Webdesign, bildedigering, bloggläsande, rita måla och framförallt planera och inreda. Skissa upp olika möbler som jag skulle vilja bygga mm. De är en hel idevärld jag har inom mig. De är min passion och mitt intresse. Jag kan även läsa som sysselsättning. Men är dessa hobbys? Jag gör ju dessa saker i hemmet och för mig själv. Jag trivs ganska bra själv. Måste man söka efter en sysselsättning att göra gruppvis? Jag tycker sådanthär är förvirrande.

Känner mig å ena sidan lugn med att jag kan syssla med mina hobbys i mitt vardagsliv i stor mån även när barnen är vakna och hemma. Å andra sidan känner jag mig misslyckad när jag inte har något "utanför" vårt familjeliv liksom.

De skulle vara shopping..mohaha. Då tar ja gjärna barnledigt. Men de blir ju någon gång i månaden bara man åker i väg och handlar pryttlar och liknande. Kassan har ju inte vart så snäll mot den hobbyn direkt. Men de kommer jag nog kunna ta igen snart. De ser ljusare ut för oss på pengabiten. I love it! :)

Men nu undrar jag. Vad har ni för hobbys? Vad har ni utanför familjen?

Ingen förstår mina jävla problem med skolan just nu. Jag är så himla hyperstressad. Jag vill verkligen skriva av mig just nu om skolan. De är så helvete rörigt. Högskolans alla jävla system kan dra åt helvete. Man måste typ vara professor för att förstå systemen. Dock försöker jag chilla och inse de inte behöver va så svårt som de ser ut. Har ändå ansökt till högskolan varje termin eftersom jag gått lösa kurser som jag kan tillgodagöra mig när jag kommer in på programmet. Men nu är de annorlunda. jag ska söka in på ett program nu som inte ges ut längre på högskolan jag går på. Måste ansöka till Gävle eller till Luleå. (distans är det ju dock). och ska söka in på högskoleprovet jag ska göra nu 2 april. Det också..att hinna plugga till det mitt uppe i denhär vardagen känns körigt.

Är dock sjukt stressad över att ingen verkar vilja/kunna (än så länge) reda ut för mig hur jag ska kunna ta examen med de kurser jag gått hittintills vid högskolan i Falun. Buhuw..:( Känns maximalt förvirrande. Har tagit kontkat med studievägledare o annat på respektive skolor. Men jag hoppas att jag till början på nästa vecka kan få klarhet i hur jag ska göra så jag vet exakt till vilket program och vilken inriktning (ja de finns inriktningar också som ska passa med det jag gått tidigare phuuiw) jag ska ansöka och hur mina föjande läsår kommer te sig.

Har lite sommarångest också. Vill helst inte ut i jobb just nu. Pgr av många personliga orsaker. Eller ev om jag kan få ett förskolevick. Men då kommer det ju bli på den sommaröppna förskolan där mina barn också kommer gå då i så fall...och hur funkar det? jag som ny på en arbetsplat och så mina barn där? De känns så jobbigt alltihop. Sambon har jobb på hemtjänsten som vikarie just nu och de funkar väl. Vi skulle kuna spara vad vi får över nu fram till sommaren så jag kunde vara hemma. MEN de blir ju långsamt för barnen också tänker jag. Att va hemma/på gården/hos mormor hela tiden. Eller? Jag vet varken ut eller in. :( Skulle jag ha väldigt tråkigt av att bara va hemma och dona och greja hela sommaren? (de är iofs inte så länge 2,5 mån ca) eller skulle de gå bra?

Brukar inte riktigt vara såhär öppen på bloggen men tänkte om någon kunde ge mig lite stöd.

ciao!

Jag vet inte hur jag ska skriva riktigt. Allt känns så konstigt på något vis. Känns som att man tänkt "nu när vi äntligen får ordning på våra liv DÅ kommer allt bli perfekt." Sambon har fått jobb, körkort,bil. Jag går en utbildning och väldigt gjärna vill gå, vi har två underbara barn, jag har två katter som jag trots min kattallergi inte ens känner av. har en hund som är av rasen jag alltid älskat. Nu kan jag börja inreda som jag vill när vi fått de bättre ekonomiskt.
Det känns endå.....tomt. Det känns liksom....ja de ...nej de är en så skum känsla. Självklart är jag tacksam över att mitt liv förbättrats och är superbra. Att vi lever i sverige har mat på bordet tak över huvudet och att alla är friska.

Men....de känns tomt. Hur får man bort den känslan? Att man ibland bara faller litegrann och inte orkar resa sig. Man ler och ser glad ut men man är bakom kulisserna ett mentalt vrak på många sätt.

Det vart kankse lite för öppet nu men kankse någon känner igen sig?

Jag vägde mig för första gången på lääänge. Vågen visade 64 kg. En vikt som nog är normal men endå känns detta inte JAG. Såhär vägde jag innan jag bantade ner mig till 49 kg när jag gick i 9:an och fick anorexia. När jag vägde sådär mkt Då villejag bara ha bort allt usch vilka äckliga känslor man hade över sin vikt då. Känns skönt att snacka om det öppet. Det lättar på mina demontankar litegrann. Men nu är det så att jag gjärna vill ner lite...inte på något vis anorexia utan jag vill ner till 56-57 kg. Det är en målvikt som inte är orimlig eller ohälsosam. Hur jag ska nå detta mål är i tanken SIMPEL. Motion (låna en motionscyckel jag har stående hos en släkting) 30 min morgon 30 min kväll. Lite längre promenader med hunden. Mer sallad än kolhydrater och lite mindre fett. Ska detta gå vägen? Hur lång tid kommer det att ta innan jag går ner dessa 7 kg?
Snälla ge mig lite pepp eller råd eller liknande. Jag vägrar äta helt LCHF det går inte det är inte jag det heller. Motion, fruktmellis, lättare luncher, mkt sallad till middag med mat där till, ägg eller gröt till kvällsfika.
Kommer jag gå ner överhuvudtaget?
I nuläget äter jag gjärna tills jag blir ganska övermätt. Jag kan liksom stoppa i mig tills de är slut på tallriken trots jag är mätt annars tar jag gjärna om. Fy på mig. Men ofta är det så GOTT med mat. Det är en njutning som i vår relativt inrutade vardag jag vill unna mig. Men kommer försöka vara noga med att äta mig mätt på sallad och äta mer mellis så jag inte behöver skovvla i mig mat när de väl bjuds för att jag är för hungrig.

Wish me luck. Ska börja till nästa vecka seriöst. Ska försöka skriva något matschema då också. Smyger dock i gång denna vecka endå för att försöka få in vanorna.
I morgon blir det kassler och ananasgratäng med en sallad till lunch. Ska ta med frukt till mellis. Frukost ska jag nog försöka få i mig en knäckemacka med två ägg och the.

Kom i gen och tipsa mig och peppa mig lite nu. 7 kg är väl ingen match! :D I can do it! Eller?

Funderar bara på syftet med min blogg. Att syftet och allt annat med blogget kankse kommer att riktas ännu mera. Jag känner verkligen för att vara en motvit till allt det "perfekta" jag läser om. Jag har under min stressade yta en lugn balanserad öppen och avslappnad person som vill se ytan mer och mer nu.
Hur ska jag låta denna person synas mer och mer?
Babbel för de flesta kanske men vissa kankse förstår vad jag menar.

Jag vill tralla runt på skogsvägar, glida med musik i öronen, gå låååångt samt vara lugn i så många situationer som möjligt. (helt lugn och glasklar i huvudet blir jag bara när något riktigt otäckt händer som när vi fick åka ambulans med Linnea) Usch nej jag vill vara glasklar i huvudet till vardags också.

Jag vill ha ro i kroppen att bara ligga på soffan och se serier. Känna den ron i kroppen. Inte jaga från det dena till det andra. Ta mig tid att slappna av mellan olika göromål och vara mer medveten.
Har tidvis kännt mig så upptagen med andras behov att jag glömmer eller förtränger mina egna.
Jag behöver känna de är ok att slappna av.

 flow. 
lycka.