Alltså jag förstår inte vad de är med mig. Jag är så jävla likgiltig nuförtiden utom när de kommer till barn och djur. Är ja sjuk i huvudet eller? Jag måste skärpa mig. Jag känner att dagarna bara rinner mig ur händerna och har småpanik inför 3 veckor med barnen hemma. Det är så jobbigt med Molly nu det är det. Hon misssköter sig på dagis också och jag kan inget göra. Inte ens nerdämningen till 15 timmar i veckan har gjort henne lugnare utan jag är helt färdig efter en fredag-lördag-söndag-måndag med kidsen hemma. Främst då Molly som inte går att tala till rätta eller förstå vad hon menar eller säga till. Hon förstår men lyder inte de minsta. Vill så mycket och går de inte bryter hon i hop totalt i ilska eller ledsenhet.

Jag har lånat lite böcker i dag om utåtagerande barn och ska försöka sätta mig in lite bättre. Kan ju vara bra yrkesmässigt också då man kan få större inblick i hur man rent pedagogiskt arbetar med sådanahär barn.

I morron ska jag ta med vår nya lurviga vän (nej inte kattungen den kommer om 2 veckor) MATTAN och tvätta den och klippa gräset hemma hos mina morföreldrar. Ska även försöka meta lite med Linnea vid deras brygga. Undrar om jag klarar o sätta på mask? Tror knappt de..hua :S När man va barn klarade man ju de utan problemas.men då var man väl lite sjuk i huvudet som de flesta barn ^^