Want it brand new
Ha sitter o pular på en ny bloggdesign. ^__^ Kommer bli finfint.
Jag är trött på att jag slänger in bilder här och där som är olika stora också. Får bli bättring på det. Har nyss ätit en konstig lunch. Köttbullar potatisgratäng som vart kvar sedan i går saltgurka, plingonsylt och knäckemacka. Sambon stör sig på att jag äter knäcke till så mkt. Men vadååå de är gott!
Idag ska vi till säter en sväng och låta barnen leka i säterdalen. Tänkte filma lite och fota. Härligt. Så jäkla synd bara att mitt objektiv är sönder. Nytt får jag inte råd till förrens efter jul. Men men.....får försöka låta bli att sörja allt för mycket. Just ja en bok ska hämtas i säter. Anledningen till att vi åker dit från början. Kankse inte ens är öppet i dalen. Har ingen aning. Vi får se helt enkelt.
Jag är så trött på allt här hemma att de blir så stökigt hela hela tiden och på Mini som skäller och skäller såfort de är nått. När de är god mat på bordet. När barnen leker. När man rör sig. När hon ska ut mm..skäller skäller skäller. Min familj som har hand om henne ibland undrar hur jag orkar...jag orkar ju knappt de är det. Jag hinner inte med henne som jag borde det är mitt fel. Känner mig så rutten hoppas nästan det dyker upp någon underbar människa som kankse kan ta över henne. Tiden räcker inte till. Det är så hemskt men endå ...det gäller att inse faktum. Katterna roar sig mer själva och med varandra men en hund behöver stimulans för att inte bli som hon är nu.
Förstår att det måste kännas jättejobbigt med Mini. :( Jag har själv en skällande spets (isländsk fårhund. Dessutom omplacering från ett missbrukarhem så han har en hel del problematik) och vet mer än väl hur jobbigt det kan vara med detta ständiga skällande och stressen. Jag tycker att du är väldigt klok som ändå funderar över om Mini förtjänar ett "bättre" hem. Jag har själv tänkt tanken flera gånger om min Zimba skulle ha det bättre hos någon annan. Nu har jag inte barn så mina förutsättningar är andra än för dig, och jag har tid och ork att ge honom det han kräver. Mina tankar går mer åt att han skulle behöva ett helt lugnt hem på landet, fritt från all stress ett stadsliv innebär. Ett hem där han skulle komma helt till sin rätt. Dock har jag beslutat sedan lång tid tillbaka att han ska stanna hos mig men tankarna på omplacering dyker upp då och då just för att jag tycker att han förtjänar det ALLRA bästa.
Att ha dessa tankar tror jag betyder att man är en sann djurvän och att man ser mer till sitt djur än till sig själv.
Många i min omgivning undrar också hur jag orkar och ja, hur orkar man? Förmodligen för att man älskar sin hund så fruktansvärt mycket. Hur som helst tycker jag inte att det är fel att känna att man inte orkar, det kan vara väldigt påfrestande med en skällig och stressig hund. Om det rätta hemmet för Mini dyker upp tycker jag absolut att du ska vara öppen för det.
Kram till dig!
