/Tufsans.se/

 

Sitter och läser bloggar såhär på kvällskvisten. Borde plugga (skriva inlämmningsuppgift) men jag ...har ingen..lust. Men gör nog klart den förbenade uppgiften sen iaf. Jag är orolig för i vår. Har sökt två kurser som är uppdelade på fårterminen men bara kommit in på en av dem. Den andra står jag som reserv 1 på. Så hoppas nån får kalla fötter och skiter i det. Hoppas Hoppas Hoppas. Annars vettefan. Sambon har inget jobb än heller annat än timanställningen de aldrig ringer in honom på. De suger så jävla stenhårt. Jag är rädd det blir Soc i vår. Fy fasen...:( Men men...Jag ska iallfall söka vick inom förskolan så jag har en chans att tjäna egna pengar i vår. Hoppas. Men då tänker jag lite på barnen de är vana att vara på dagis endast 3 timmar om dagen hur ska det bli om jag jobbar heldag o sambon jobbar..buhu...separationsångest. (för mig alltså) Barnen har ju kankse svårt att förstå varför de plötsligt måste gå långa dagar! Sånt är så svårt när man inte kan förklara så de förstår riktigt. "mamma måste jobba" Men de förstår ju inte vad det innebär heller riktigt. Aja det får bli som det blir.

Nu har jag fått skriva av mig lite. Känns lite bättre. Idag kutade jag ut vid grönområdet och tog massa (döda) kvistar och gjrode en julkrans av och hängde i köket. Ska nog bredda denna krans och hänga den lägre. Men den blev ganska söt! Vad tycks?

Ok jag lär börja på min lista. Har inte hunnit sätta igång med den än. Ni föreldrar vet hur det är. Vissa dagar är man helt slut. Ingen insperation överhuvudtaget.



Dethär är alltså jag. Hanna kallas jag för och har alltid kallats för. 24 år. Igentligen heter jag Johanna. Född i Uppsala. Uppvuxen med mina föreldrar. Flyttade till vår lilla stad vi nu bor i när jag var ca 5 år.
Jag gick grundskola och gymnasie i samma stad. Gymnasielinjen var Estet: Bild och form. Har alltid vart mycket intresserad av att rita och måla. Skriva har också vart en passion. Men det stösta intresset har nog vart djur. Har haft många hamstrar, kaniner, Hamstrar och råttor under min uppväxt. Även akvarium och Sköldpaddor.
Jag skaffade min egen Hund när jag bodde tillsammans med Henrik när jag var 17. Valet var Pomeranian. Liten söt och fluffig hund. Surt förvärvade och sparade pengar gick åt åt min lilla hund. Var väldigt inne på att föda upp Pommar en period innan barnen kom. Men det rann ut i sanden. Hade även en till Pomeranian-tik som hette Asia som vi senare omplacerade inom släkten när barnen kom. Hon var för nervös och orolig för en barnfamilj.

Jag flyttade alltså i hop med Henrik när jag var ungefär 17 år. Vi bodde då hemma hos hans föreldrar på källarvåningen ett tag tills jag tjatade till mig körkortspengarna som mina föreldrar hade sparat och köpte en liten  etta utan duch i vår stad på stationsgatan. Hyran var billig och vi gick hem till föreldrarna när vi behövde duscha. Klart den "mysigaste" lägenhet vi haft. Bara ett rum och kokskåp. Efter att denna lägenhet såldes så köpte jag Asia vår andra hund. Lägenheten fick v inte mycket för och i efterhand tänker jag att det hade vart smartare att sparat pengarna till körkort..men men. Ibland gör man mindre genomtänkta val. Asia var iallafall en underbar hund som vi fick dela vårt liv med en period. Nrä vi bodde i denna lägenhet så skaffade vi även en liten brunsvart katt som fick heta Wiskey. Men han fick vi tyvärr lämmna tillbaka kort där efter på grund av min allergi som då var ganska kraftig.

Barnen kom tätt därpå. När jag var 20 år så vart jag gravid med Linnea. Vi har inte haft det lätt ekonomiskt och har hittils klarat oss på olika bidrag. Tyvärr inte det mest genomtänkta men ibland blir livet som det blir. Vi har iallfall umgåtts mycket tillsammans allihopa när barnen vart små eftersom ingen av oss haft fast arbete. Barnen har en tät relation med oss bägge och det är jag mycket glad för.

Just nu studerar jag sedan 1,5 år sedan till förskollärare vilket var ett yrkesval jag kom fram till när jag umgåtts med barn på öppna förskolor och med mina egna och andras barn. Det är intressant hur vi kan umgås med barnen på ett mycket utvecklande sätt när vi sätter oss in i pedagogik. Hur vi kan stötta barnen mot lärande och utforskande av världen och livet. Jag ser verkligen fram i mot att få jobba med detta senare.

Ett halvår efter Linnea kom Molly. Något som gjorde vår familj komplett. Jag (vi) har två fina och unika döttrar och jag har framtiden framför mig med arbete kankse hus och annat framför mig.
Två underbara katter kom därpå. Detta år 2010 kom bägge till oss. Den ena som hittekatt och den andra som en mycket efterlängtad "lillasyster" till första. Hittade henne på blocket. Hon var den katt jag alltid drömt om. Hälften Perser. Nu är jag en inbiten kattmänniska och i framtiden kankse jag föder upp Perserkatter. Det är en liten dröm jag har som kommer få ligga vilande tills det finns tid för detta.

Som person vill jag beskriva mig själv som öppen för mångt och mycket, lättirriterad, impulsiv, omtänksam, tacksam, glömsk och virrig och även hemkär.

Det finns alltid någon finare mer vältränad och sötare person än du..som kan bra saker som är snällare och tålamodigare och bättre än dig. Hur ska man orka med det? Man blir fan lite ledsen i ögat. Hur ska man grejja det om man hela tiden är så trött så man vill börja grina? 

 

Det finns alltid lite ärlighet bakom "jag skojar bara"
Lite vetskap"jag vet inte"
Lite känslor bakom "jag bryr mig inte"
Lite smärta bakom " det är lungt"

Nej på fredag är det jag som köper vitaminer, ny kattsand och kankse nån lussebulle eller nått.

I går hade jag massa att skriva men tänk nu är allt..poff borta. Så kan det gå. Å jag är så jävla nostagisk + framtidsdrömmande just nu. Både när de gäller vänner, familj och förhållande. Usch..eller mys. Svårt att sätta ord på sånahär känslor. Tänker på när man gick både i grunskola och gymnasiet. Hur de gick när jag och sambon träffades och massa annat. Gamla vänner mm.
Träffade Henrik när jag gick i 7.an första gången. Han och en kompis skulle gå på vår Halloweenfest vi skulle ha. De var väl bara där en snabbs. Minns att jag fick ett såntdär "småkort" i matsalen av honom. (har fortfarande kvar det haha vad söööt han var) Sen fortsatte det...vi umgicks väl och senare vart vi i hop ett tag. Vi har vart tillsammans i två omgångar och hade ett X imellan jag faktiskt förlovade mig med. No more words about that..... vi vart iaf ihop igen efter en sista kram...som inte skulle bli den sista. Det är jag glad för. :) 9 år nu darling. ♥ Det är sjukt hur olika vi är men att vi endå håller i hop. När ska vi gifta oss då? Skaffa barn har vi ju redan gjort? Det får bli när vi får mer pengar och kan göra det vi drömmer om.  Gifta oss i Scotland med efterföljande wiskeyparty eller ha det i sverige i mer medeltidsinspererad miljö och ta en smekmånad i Scotland i stället. Vi får se hur det bilr.

Förlåt om jag är bajsigt inaktiv här på bloggen men det känns för det första som att ingen läser bara för att jag inte har nån räknare på min sida. (need to be fixat!!) den andra anledningen till att uppdateringen sugigt är att jag haft mycket studier. Vi har haft tre innedagar (dagar som spenderas på högskolan) och de har vart riktigt maffigt. Mycket med information och mycket intensivt program. Jag tycker dock jag lär mig mer och mer och mer det är helt otroligt spännande och givande. Man dimper liksom rätt ner i vardagen på en förskola med alla de problem som kan uppkomma och vilket ansvar vi har som pedagoger och hur viktig leken är för människans existens. Det är fucking DJUPT. Det är stort. Intressant. Jag brinner verkligen för dethär och läääääängtar tills jag kan komma ut i arbete.

Funderar om jag ska söka springvik på förskolor som de är nu eller om ja ska fokusera på min utbildning och på barnen. Tror de skulle bli maffigt att försöka hinna med allt. :( Önskar bara ett arbete till sambon. De är så sugigt att han inte blir inringd något mer på de jobb han haft. Han hade jättemycket första måanderna som personlig assistent men nu...nada..inget. Det känns jobbigt också för att knoddarna bara får gå 15 timmar på förskolan. Jag hade behövt lite mer studietid än 3 /h om dagen. Dock så går jag till mamma och studerar men när knottet är hemma vill man ju endå vara med dem!

Ingen bild vart det heller. De får ni fan leva med haha.

 Jag väger på o köpa en platt tv till ju l i stället för nytt objektiv till kameran!! What to dooo!! För övrigt hoppas jag jag får de jag önskar mig av sambon. En Termoskopp. Ser snygg ut o är nog praktisk. Sen vill jag ha nya påslakan (får snart hem mina vita jihaaw) och ett hus också...med trägolv som man kan måla, väggar som man kan måla, inreda..trädgård o plantera i...åå...hemnet.se blir nog nästa stopp sen massa läsning i min 200 sidors bok om barns subjektsskapande och pedagogiska miljöer.
Jag.....svävar ut när jag skriver? Eh....jo.  

Tjingpling!

Hur jobbigt som helst att ha en rastlös sombo som mååååste åka i väg och lajva i falun i kväll. Gah. Men han får åka om han vill men nu börjar han gnälla om blixthalkan och att han nog måste vara hemma endå men han vill det ska hända nått. Men vad fan ska vi göra då. Har inga pengar och är är helt slut efter städningen i dag samt att jag måste plugga i minst 2 timmar iaf. Känner mig som en värdelös partner som inte orkar ställa till med något roligt så himla ofta. Hade vi haft mer pengar över hade man kanske kunnat åka och kika på bio men där är de också nått som tar i mot. Man kan ju ladda ner film och se hemma säger han här vid datan. Jaha..men den mysiga grejen med att komma hemifrån då.
Å denna jävla vardag. Den blir så jobbig när en av oss är rastlös till tusen. Visst vill man de ska hända saker men jag har iaf inte behovet av det när man är fattig och trött. Liksom. Big deal. Vad ska vi göra, vad ska vi göra, vad ska vi göra liksom...tagga ner.

Shit. För att göra lång historia kort. MAN KAN INTE LITA PÅ LÄKARE. Har fått ett pennecelin utskrivet som är likt det jag är kraftigt överkänslig i mot.(poppar upp en varningsruta när man hämtar journalen visade läkaren på vårdcentralen i dag) Varförför såg inte akutläkaren varningen??! VARFÖR undrar jag? Jag blir så JÄVLA förbannad. Resor fram och tillbaka till akuten mottagningsavgift. Besöksavgift på vårdcentralen, Pennecelin som ju var värdelöst för 200 spänn. Nytt pennecilin för 200 spänn. Nu två sjuka ungar på detta den ena med halsfluss som OCKSÅ får pennecelin nu. Fy fan. Det tar knäcken på mig. Nästa vecka blir det till att plugga dubbelt som en dåre så jag kommer i kapp. Jag blir helt snurrig :(