Ibland känns allt så perfekt. ibland känns allt så tyst - tystnad som skär genom cement. Ibland känns det som det finns så mycket under ytan som aldrig kommit upp. Det känns okänt och samtidigt så himla välkänt. :/ Jag vet vad du ska säga innan du sagt det. jag vet hur jag kommer tänka och känna innan jag känt det. Jag garderar mig. har trubbat mig. Jag kommer palla. Jag oroas bara av känslan. Jag hoppas det vänder och det kan få kännas tryggt igen. Just nu känns det som om jag är boven i nått drama som inte ens existerar. Eller så existerar de i din hjärna. Du skapar dina egna problem...