Jag är så sjukt leds på allt. Ursäkta men nu kommer jag vara spyärlig. Jag är så sjukt trött på att jag varje dag mår dåligt. Jag mår dåligt i mig själv med alla tankar och känslor som bara åker torktumlare i min hjärna. Försöker vara i nuet men inser mer och mer hur meningslöst allt är. Hur man föds växer upp har roligt (när man är barn!) sen går man i skolan, pluggar, jobbar. Förmodligen händer en del trevliga saker längs vägen men också hemska och jobbiga. Sen till slut dör vi allihopa. Hur meningslöst är de inte..:( Fy fan blir helt tokig av sånnahär tankar. Önskar att man fick gå genom livet lite mindre bitter men just nu känner jag mig så. Hoppas bara det kommer kännas lättare. :/ Och ja jag har mina barn och min familj och mina djur men de känns endå som att mitt liv är som ett myggpink i en stor älv många gånger. Älskar verkligen min familj men de känns så tufft vissa dagar med alla känslor och tankar som nöter inom en. Alla har dessutom så sjukt mkt energi. Så sjukt mkt vänner. Så sjukt mkt pengar osv.....man känner sig som en stor fet töntig skum fattig och tråkig människa. Saknar mig själv just nu. Saknar skratt och äkta långvarig glädje i vardagen. Saknar framför allt orken och engagemanget.